MX Jennie

Ofta funderar jag  på meningen med allt det här. ..

Varför vill jag gå ner i vikt? Vad är det som gör att det fortfarande är mitt huvudsakliga mål, trots att jag skulle kunna leva precis som jag är just nu och må bra, resten av mitt liv?

Jag vet redan en del av svaret..

Jag vet att jag fortfarande tänker att folk skulle tycka om mig mer, att jag skulle ha lättare att hitta nya vänner och helt enkelt känna mig mer poppis.
Allt sitter i huvudet,!!

min dåliga självkänsla och det faktum att jag alltid skyller det på min vikt, som om den skulle vara universallösningen för att alla skulle älska mig.

Varför är det så viktigt för mig att känna mig omtyckt? Varför måste jag känna mig eftertraktad? Varför kan jag inte bekräfta mig själv utan att alltid tänka att jag är ingenting värd om inte andra vill ha mig med?
Och hur kom jag fram till att just vikten är det som är avgörande?

Kanske för att det är det enda jag kan påverka?
Jag kan inte tvinga folk att tycka om mig, att välja in mig, att vilja ha mig med.
Men om jag skulle bli normalviktig kan jag i alla fall inte bli bortvald för att jag är tjock!?!

Det hela började i skolan, redan som 11 åring var min enda dröm att inte vara rund när alla andra tjejer var som små pinnar. Där formades tanken om att om jag såg ut som alla andra skulle jag slippa känna mig utanför. (jag vet att bara för att man är ”smal” så känner man sig inte  utanfr)
Genom åren bekräftades detta. Jag var tjockisen och jag var utanför!!

Och det följer mig fortfarande att gå ner i vikt och bli normal som alla andra, kunna gå till vilken affär jag vill utan att behöva titta på stora storlekar..

Jag behöver lära mig att mitt värde är lika stort oavsett, att jag finns även om jag inte är konstant bekräftad…Och det har inget med vikten att göra. Att vänner sviker, men som 14 åring och med en vän är det inte lätt att bli sviken…….

Men jag jobbar på det. På att tycka om mig själv mer.
Jag måste sluta lägga mitt värde i andras händer.

Och det är insidan som räknas, men eftersom jag är väldigt bra på att tala emot mig själv så tror jag att alla andra endast ser utsidan av mig.

Detta är något som kommer ta tid, och det sägs att man inte kan älska någon annan om man inte älskar sig själv…. Vet inte men det kanske stämmer, men jag älskar alla runt omkring mig men hatar mig själv och hur jag ser ut.

Men det är bara jag som kan göra något åt det!! Och jag är unik och jag vet att som jag ser ut nu kommer jag inte älska mig själv därför måste det bli förändring som håller!!

Hej!
Ja då var det fredag, vi är inne i Mars månad och ja det var länge sen det skrevs ngt här =)
På veckorna jobbar jag och efter jobbet blir d träning jag älskar verkligen mitt jobb har verkligen fått mitt dröm jobb och jag har helt underbara arbetskamrater =)

I slutet på januari var jag hos ortopeden då min axel inte riktigt e bra än.... han kände på den och sa att den inte känns ok och att detta inte va resultate han väntat men att jag skulle få en kortisonspruta och så skulle det göras magnet röntgen.
Så han ringde mig i tisdags och det var som han befarat inte helt.. så nu väntar en ny operation där han ska fixa det "trasiga" igen. så  är lite kluven vet inte om jag vill göra en operation i nuläget men samtidigt så kommer den ju inte bli bättre utan snarare sämre... vi får väll se när jag får operationstid.

Idag var jag hos vårdcentralen... har fått byta läkare då min "vanliga" läkare slutat.. men det kändes ok och jag tror d kommer bli bra... blev lite ändring i mina mediciner så vi får hoppas att d kan bli bättre...

Imorgon är det  lördag och jag ska äntligen till frissan å fixa håret =) även här blir d å träffa en ny men d ska säkert gå bra =)

Nu önskar jag er alla en underbar helg!!

KRAM